pappa..
jag vet inte hur jag ska göra.. du blir bara sämre o sämre.. jag vet inte vad jag ska göra.. du försöker så gott du kan. du försöker vara glad... jag vet inte om jag orkar träffa dig längre.. du bryter ner mig bit för bit, du har alltid sagt att vi claessons är starka.. men jag börjar undra om jag är en claesson nu.. jag är inte stark. jag är svag. svagare än du tror. jag brukar inte sitta o skriva sånt här längre.. men nu börjar det gå över.. jag vet var jag har min bästa vän. men det är svårt o prata. vill bara gråta ut.. men vill ändå visa mig glad för alla andra.. PAPPA DU GÖR DET SVÅRT FÖR MIG! varför blev du såhär? varför.. det finns såå jävla många frågor. men fan inga svar. snälla.. lämna mig inte. försvinn inte från mig nu.. inte än. jag börjar inse att du bleknar bort..men jag vill inte se, jag vill inte höra. jag vill bara att vi har en far och son dag.. snälla pappa.. gå inte.. :'(
