themanwhocantbemove

Om du bara för en gång såg vem jag var. så skulle du nog inse, om du bara öppnade ögonen och ser vad jag kan ge dig, så skulle du nog komma till mig, men när du inte vågar se vem jag egentligen är, när du bara ser mig som en "vän" så är det lite svårt, efter alla gånger jag ställt upp för dig, hjälpt dig, funnits här för dig! men du ser det inte, trots du har tackat, det är sånna dagar då jag vill gräva ner mig i ett djupt svart hål och komma upp om några år, för att se vem du är med, för att se om dina drömmar har gått i uppfyllelse, vi hade planer. men du krossade allting när du släppte in han. när du bara såg mig som smuts, du ignorerade mig, jag fick sitta på trappen blöt o kall i flera timmar, men det gjorde inget, för mina känslor för dig var så starka, så jag brydde mig inte bara jag fick se dig dagen efter, och det gjorde jag, men du var arg.. men blev fortfarande glad över att få se dig., och nu när vi bråkar.. känns det som ett hugg i hjärtat.. för du vet mina känslor för dig, men jag vet nog inte dina.. jag älskar dig. jag saknar dig så det gör ont.. alla våra minnen.. alla våra skratt, våra tårar, jag bryr mig inte om vad du gjort, eller vad som hänt dig. jag vill bara ha dig, Jag vet att jag är 4 år yngre, men det har inte stört alla andra, vi har haft det så bra ihop.. men var allt bara ett spel för dig?
Förlåt, jag älskar dig... det känns som du bleknar bort mer o mer.. snälla kom tillbaka.. jag behöver dig.. är det något fel på mig..?